Bild från konserveringen av Bibliotekarien.

Bibliotekarie i bättre skick

Om konserveringen av ett konstverk

Filmen om Bibliotekarien visar hur konserveringen gick till och berättar historien kring verket.

Ett av de mer kända verken på Skoklosters slott är Bibliotekarien av Giuseppe Arcimboldo. Under våren 2014 genomgick den en konservering. Processen har dokumenterats i film och bild.

Åldrande måleri

Måleri som konstart var högt uppskattat vid de europeiska kungliga och furstliga hoven. Idag räknas måleri inte bara till de dyrbaraste, utan även till de mest känsliga konstföremålen då de ofta har en komplicerad materialsammansättning. Måleri består av flera olika materialskikt. Skikten rör sig på olika sätt i förhållande till inomhusklimatet där målningen förvaras. De åldras också på olika sätt. Inneboende spänningar kan skapas över tid och orsaka nedbrytning av material. Ovarsam hantering kan leda till allvarliga skador.

Inom konservering försöker man att skapa säkra miljöer och rutiner för hur man hanterar och visar äldre mästerverk. Målet är att minimera risken för skador. När konstverk ska lånas ut till museer i andra länder ställs särskilda krav. Målningarna måste vara hela, rena och stabila för att klara av flygresor, biltransporter och hantering. I augusti 2014 kommer Bibliotekarien att lånas ut till Japan. Med anledning av det bedömdes en konservering som nödvändig.

Tidigare konservering

Bibliotekarien har, som de flesta äldre konstverk, efter sin tillkomst genomgått någon form av behandling. I ett dokumentationsfotografi taget före konservering 1968 kan vi se att målarduken, bildens underlag, är kraftigt deformerad och färgskiktet krackelerat med takformade resningar.

 

Foto taget inför konserveringen 1968. Zooma in bilden för att se i detalj.

Undersökningstekniker

Inför en konservering undersöks målningar noggrant. Förutom att föremålen fotodokumenteras undersöks ytornas med olika analytiska fototekniker.

 

Den första bilden visar målningen i synligt ljus, före konservering. Vid inzoomning syns skadorna, de små färgbortfallen ned till duk och att fernissan är nedbruten, grå och blinderad.

I släpljus ser vi ett nätverk av skålbildning i färgskiktet med vassa takformade resningar kring krackelyrkanter. Små färgbortfall ned till duk skapar ett slags raster över måleriet och gör bildens former och detaljer svårare att läsa och blir estetiskt störande.

Färgbortfall kan göras synligare i foto med genomlysning av duken med starkt ljus. Sprickor och skador med bortfall lyser då igenom duken.

 

Målningen fotograferad i släpljus. Ytans ojämnheter och skador framträder tydligt i denna belysning. Tekniken används för att studera ytans skador före konservering.

UV-foto

Målningens ytskydd, fernissan, som skall vara en klar film är nedbruten och mjölkaktig. Bilden förlorar då sina volymer och sitt djup när fernissan inte längre förmår mätta färgerna. För att undersöka fernisskiktet och hjälpa till i nedtunnandet av fernissan används lampor som avger ultraviolett strålning.

 

Målningen fotograferad i ultraviolettstrålning ( UV-lampa) får fernissan (det översta skiktet på en oljemålningen) att fluorescera. Äldre lagningar och skador blir synliga som mörka fläckar i UV-strålning.

Förstärkning

Vid konserveringen 1968 genomfördes en så kallad klisterdubblering, för att stärka duken. Originalduken förstärktes från baksidan med en ny påklistrad linneduk. Den försvagade tunna spännramen byttes ut till en ny stadigare kilram.

 

Målningens baksida i synligt ljus. På bilden kan vi se att en ny duk har klistrats på originalduken. Originalomvikningskanterna är synliga längs kanterna. Efter klisterdubbleringen spändes målningen upp på en ny stadig kilram.

Genomlysning

Efter snart ett halvsekel kan vi se att nya skador uppkommit, med fortsatt mikroflagning av färgskiktet över hela bildytan.

 

Målningen genomlyst (fotograferad framifrån med ett starkt ljus placerat bakom målningen) visar färgbortfallen och sprickbildningen (krackelyrerna) i färgskiktet.

 

Manipulation av föregående bild med motivet pålagt som ett skikt på den genomlysta bilden.

Konservering

Konserveringsåtgärderna har begränsats till att fästa ned lös färg. Det nedbrutna ytskyddet, fernissan har tunnats ned.  Färgbortfall i färgskiktet har kittats upp till nivå för att förebygga att fukt kommer in under färgskiktet via skadeställena.

 

Målningen under konservering, efter kittning före retuschering. Samtliga färgbortfall har här kittats upp till nivå.

Den relativt omfattande restaureringen genom retuschering har strävat till att återskapa måleriets former som splittrats av de omfattande färgbortfallen. I samband med detta har en justering av äldre missfärgade och mörknade retuscher varit nödvändig. Avslutningsvis har målningen skyddats med ett nytt tunt fernisskikt för att ge måleriet djup och mätta färgerna.

 

Efter konserveringen.

Konstverk som Bibliotekarien är omistliga och oersättliga. För att skapa en balans mellan bevarande och tillgänglighet arbetar museernas konservatorer och intendenter för att konstföremål som betraktas som ett gemensamt globalt kulturarv skall kunna komma till gagn för nuvarande och kommande generationer.

Japanskt stöd möjliggjorde konserveringen

Konserveringen har möjliggjorts genom det generösa stödet från Chunichi Shimbun, Nagoya, Japan.

中日新聞 CHUNICHI WEB