Bild från Louis Jacques Mandé Daguerres ateljé.

Daguerreotypen på Skokloster

Om ett mycket gammalt fotografi och dess historia

 

Daguerreotypen av Magnus Brahe togs 1844

Det här fotografiet är en så kallad daguerreotyp, som är tagen år 1844. Personen på bilden är greve Magnus Brahe (1790-1844), slottsherre på Skokloster och en av Sveriges mest inflytelserika personer under det tidiga 1800-talet. Han var arvtagare till den förnämsta adelsätten i landet och ägare av stora rikedomar. Han var både greve och innehavare av viktiga ämbeten vid hovet, inom politiken och i det militära.

Bilden av Magnus Brahe togs bara fyra månader före hans död. I flera porträttmålningar har Magnus lockiga hårsvall och fåfängt snirkliga mustasch poängterats. Det här fotografiet dokumenterar istället en tärd och utmärglad man, med rufsigt hår. Här framträder en realistisk och rörande bild av den 54-årige greven, tyngd av sjukdom och sorg. 

Bild av medaljen som daguerreotypen kan ha varit förebild till.
Medaljen som slogs efter Magnus Brahes död, till minne av hans trohet till konungen. Foto: Göteborgs stadsmuseum.

Hur kommer det sig att Magnus Brahe låter avporträttera sig så här? Bilden skiljer sig från tidens gällande, ofta idealiserande porträttideal. Kanske har detta att göra med att daguerreotypen togs som en förlaga för en medalj. Syftet var troligen inte att fotografiet skulle användas som ett officiellt porträtt. Därför fanns inte heller något behov av att retuschera och försköna bilden för allmänhetens ögon. Stödet som skulle hålla huvudet stilla under exponeringen syns tydligt på framsidan av kragen.
Tack vare daguerreotypens informella karaktär, har motivet också bevarats i originalskick och ger oss en ovanlig ögonblicksbild av en svensk adelsman år 1844.

Bild av Magnus Brahe
Porträtt av Magnus Brahe i hans krafts dagar.

Kungagunstling med politisk makt

Som rådgivare till kungen, Karl XIV Johan, kom Magnus Brahe att få verklig politisk makt. Eftersom Karl Johan helst talade franska så passerade en stor del av hans kommunikation via Magnus Brahes översättningar, något som kom att uppmärksammas och kritiseras av samtiden. Det talades om ”Braheväldet”.
Magnus Brahes relation till kungen var inte bara professionell utan också mycket vänskaplig. De båda tycks ha trivts bra i varandras sällskap och Karl XIV Johan besökte flera gånger Skoklosters slott. Än idag bevaras porträtt och andra föremål på slottet som kom dit som gåvor från kungen på 1820- och 30-talen.

Porträtt av Karl XIV Johan till häst. Porträttet var en gåva från kungen till Magnus Brahe.
Ryttarporträttet av Karl XIV Johan var en gåva från kungen till Magnus Brahe.

Bröder in i döden

Magnus Brahes nära relation till kungen har också beskrivits i berättelserna om hur han oavbrutet vakade vid kungens dödsbädd under närmare sex veckor. Den psykiska och fysiska påfrestningen ledde till att Brahe själv blev sjuk. Efter Karl XIV Johans död den 8 mars 1844 lades kungens kropp på lit de parade i Riddarholmskyrkan. Brahe stannade troget vid kungens kista och vittnen beskriver hur hans ”gravhosta” ekade mellan stenväggarna. Sex månader senare, den 16 september 1844, dog Magnus Brahe själv. Enligt traditionen låg han då på samma djurfäll som Karl XIV Johan vilat på vid sin död. Fällen finns också den bevarad på Skoklosters slott.

Fotografins födelse

Bild av Louis Jacques Mandé Daguerre.
Louis Jacques Mandé Daguerre. Även detta porträtt togs 1844.

Fotografin föddes när flera tekniker sammanfogades i en: projektionen i ritverktyget camera obscura fångades med hjälp av ljuskänsliga ämnen och fixerades genom en kemisk process . Louis Jacques Mandé Daguerre, som var en av pionjärerna bakom processen, belönades av franska staten och metoden gjordes offentlig 1839. Utrustning och manual blev tillgängliga i flera länder. Redan vid jul samma år publicerade Bonniers förlag en tunn skrift med titeln ”Daguerreotypen, teoretisk och praktisk beskrivning”. Inom några få år fanns flera yrkesverksamma daguerreotypister i Stockholm och på resa genom landet.

Stela miner

I början var den fotografiska processen komplicerad och tidskrävande. Exponeringstiden i kameran var lång och man var beroende av fullt dagsljus. När en person avporträtterades måste den sitta mycket stilla och ha stöd för att inte bli suddig. Det särskilda nackstödet som en del fotografer hade inbyggt i stolen syns ibland på porträtten (som på porträttet av Magnus Brahe) och nästan alla avporträtterade har armbågen stödd på ett bord. Den stela min som människor på gamla fotografier ofta visar är också ett resultat av att de behövde sitta stilla så länge.
De tidigaste porträttdaguerreotyperna är dekorativt infattade bakom glas i etuier. Bilden består av en försilvrad kopparplatta täckt med en kvicksilveramalgam . Silvret blänker som en spegel och bilden framträder som en ljus hinna.

Kungliga bilder

Bild. Denna daguerreotyp av Oskar I, tagen 1844, är det första fotografiet av en svensk monark.
Denna daguerreotyp av Oskar I är det första fotografiet av en svensk monark och togs kanske samtidigt som daguerreotypen av Magnus Brahe.

Redan 1840 ställdes fotografier ut på slottet i Stockholm och enligt hovets räkenskaper anlitades daguerreotypisten Joseph Weninger för porträttfotografering 1843. Ett år senare anlitades en av Daguerres elever, A. Derville, av kungafamiljen. Det är möjligt att en bevarad daguerreotyp av Oscar I togs vi detta tillfälle men framförallt måste porträttet av Magnus Brahe ha tagits då. Aftonbladet beskrev denna händelse som ägde rum 15 maj 1844.

Monteringen

Bild av monteringen av Skoklosters daguerreotyp.
Så här är daguerreotypen monterad.

Daguerreotypen är monterad under glas och i en passepartout med tryckta guldornament. Runt kanterna finns en tunn ram av guldpapper med präglat mönster. Baksidan är klädd med blankt rosa mönsterpräglat papper och har en liten upphängningsögla av mässing. Glaset är något repigt men själva bilden är i fint skick.

Litteratur: Solfrid Söderlind: Porträttbruk i Sverige, 1993.