Erik Brahe

Den 23 juni 1722 föddes greveparet Nils Brahes och Fredrika Vilhelmina Stenbocks andra son, Erik Brahe i familjens hus i Stockholm. När han bara är två månader gammal dör hans pappa, och innan han hunnit fylla ett dör också hans mamma, och tre månader senare även hans storebror Abraham. Erik Brahe blir därför Skoklosters slotts yngsta ägare någonsin, bara elva månader gammal.   

Äktenskap och barn

Vid tio års ålder skrivs han in vid Uppsala universitet, och vid 18 års ålder tar han värvning som menig ryttare i Norra skånska kavalleriregementet där han så småningom skulle avancera till major. 1745 gifter han sig 23 år gammal med 18-åriga Eva Sack, och de skulle få fem barn, men bara ett av dem, sonen Per Brahe, skulle nå vuxen ålder. 1753 dör Eva Sack, och Erik Brahe gifter lite mer än ett år senare om sig med den då 20 åriga Christina Piper. 1755 föds deras första barn, dottern Ulrika Juliana Brahe, som dör redan innan hon hunnit fylla ett. 1756 kommer deras andra och sista barn, sonen Magnus Fredrik Brahe, som dock aldrig skulle få träffa sin pappa.

Den misslyckade statskuppen

År 1752 hade Erik Brahe blivit chef för Livregementet till häst, men hans mest kända bedrift var deltagandet i det statskuppsförsök som drottning Lovisa Ulrika förberedde sommaren 1756. Under frihetstiden var det riksdagen som styrde landet, en sak drottning Lovisa Ulrika, den preussiske krigarkungen Fredrik den stores syster, tyckte var minst sagt fel. I hemligt samarbete med några adelsmän, bland dem Erik Brahe och Gustaf Horn, planerade drottning Lovisa Ulrika att ta makten själv. Gustaf Horn bodde då på Ekebyhov, en gammal herrgård på Ekerö som tidigare ägts av Carl Gustav Wrangel. Planen avslöjades, och riksdagen agerade snabbt. Flera greps och utsattes för hårda förhör, ibland med tortyr.

Offentlig avrättning

Straffet för en misslyckad statskupp är så gott som alltid döden, så även här. Att hugga huvudet av en drottning är dock mindre vanligt medan en greves sitter betydligt lösare, trist nog för Skoklosters ägare. Erik Brahe hade hög rang och inflytande. Han räknade troligen med att dödsdomen bara var en formalitet som snart skulle tas bort. Därför blev det troligen en chock när han insåg att han faktiskt skulle avrättas. Till råga på allt låg själva avrättningsplatsen så att han kunde se den från sitt fönster i både Stenbockska palatset, där han satt i husarrest, och det Rosenhanska, dit han flyttades strax innan halshuggningen. Den dödsdömdes präst, Magnus Troilius, berättar hur greve Brahe lugnt och stilla kliver upp på schavotten där han tar av sig hatt och peruk och sedan sätter på sig en nattmössa innan han lägger huvudet på stupstocken. Klockan var då tio på förmiddagen den 23 juli 1756.

Erik Brahe förtjänar att nämnas även i samband med Skoklosters kyrka, då det är han som låtit uppföra den ännu kvarstående klockstapeln med byggåret 1743 ståtandes i vindflöjeln. Själv ligger han som de flesta andra Braharna begraven i Östra Ryds kyrka utanför sitt slott Rydboholm i Österåker.