Erik Brahe

Den 23 juni år 1722 föddes greveparet Nils Brahes och Fredrika Vilhelmina Stenbocks andra son, Erik Brahe i familjens hus i Stockholm. När han bara är två månader gammal dör hans pappa, och innan han hunnit fylla ett dör också hans mamma, och tre månader senare även hans storebror Abraham. Erik Brahe blir därför Skoklosters slotts yngsta ägare någonsin, bara elva månader gammal.   

Äktenskap och barn

Erik Brahe började studera vid Uppsala universitet redan som tioåring. När han var 18 år tog han värvning som ryttare i Norra skånska kavalleriregementet och blev så småningom major. År 1745 gifte han sig med 18-åriga Eva Sack. De fick fem barn, men bara sonen Per Brahe överlevde till vuxen ålder. Efter Evas död 1753 gifte sig Erik drygt ett år senare med Christina Piper, som då var 20 år. De fick två barn tillsammans. Deras dotter Ulrika Juliana dog innan sin ettårsdag, och sonen Magnus Fredrik föddes 1756, kort innan Erik gick bort. Sonen växte därför upp utan att ha träffat sin pappa.

Den misslyckade statskuppen

År 1752 hade Erik Brahe blivit chef för Livregementet till häst, men hans mest kända bedrift var deltagandet i det statskuppsförsök som drottning Lovisa Ulrika förberedde sommaren 1756. Under frihetstiden var det riksdagen som styrde landet, en sak drottning Lovisa Ulrika, den preussiske krigarkungen Fredrik den stores syster, tyckte var minst sagt fel. I hemligt samarbete med några adelsmän, bland dem Erik Brahe och Gustaf Horn, planerade drottning Lovisa Ulrika att ta makten själv. Gustaf Horn bodde då på Ekebyhov, en gammal herrgård på Ekerö som tidigare ägts av Carl Gustav Wrangel. Planen avslöjades, och riksdagen agerade snabbt. Flera greps och utsattes för hårda förhör, ibland med tortyr.

Offentlig avrättning

Straffet för en misslyckad statskupp är så gott som alltid döden, så även här. Att hugga huvudet av en drottning är dock mindre vanligt medan en greves sitter betydligt lösare, trist nog för Skoklosters ägare. Erik Brahe hade hög rang och inflytande. Han räknade troligen med att dödsdomen bara var en formalitet som snart skulle tas bort. Därför blev det troligen en chock när han insåg att han faktiskt skulle avrättas. Till råga på allt låg själva avrättningsplatsen så att han kunde se den från sitt fönster i både Stenbockska palatset, där han satt i husarrest, och det Rosenhanska, dit han flyttades strax innan halshuggningen. Den dödsdömdes präst, Magnus Troilius, berättar hur greve Brahe lugnt och stilla kliver upp på schavotten där han tar av sig hatt och peruk och sedan sätter på sig en nattmössa innan han lägger huvudet på stupstocken. Klockan var då tio på förmiddagen den 23 juli 1756.

Erik Brahe förtjänar att nämnas även i samband med Skoklosters kyrka, då det är han som låtit uppföra den ännu kvarstående klockstapeln med byggåret 1743 ståtandes i vindflöjeln. Själv ligger han som de flesta andra Braharna begraven i Östra Ryds kyrka utanför sitt slott Rydboholm i Österåker.