Sundhetzens spegel - Om Sompnsens sätt

Sättet til at roligheten sofwa/ förmäles uthi thenne Regla på fyrahanda maneer: 1. At man skal liggia högt medh Hufwudet. 2. Man most sigh wäl medh Kläder betäckia för then kalla Lufft. 3. Man må sina Ledher ey förmyckit uthsträckia. 4. At man ey länge skal sofwa på Ryggen.

Hwad thet förste widh kommer/ så är nödigt/ at man ligger högt medh Hufwudet/ för twenne Orsakers skull. 1. At Spijsen ey gifwer sigh tilbaka ifrån Magebotnen/ hwarigenom Spijsens coction förhindras och Hufwudet fyls medh Öfwerflödh. 2. At Diaphragma eller Midiebandet icke motte blifwa tryckt aff Magan/ Leffren/ miältan och annat som ther widh hänger fast/ som kan tillbaka walla/ och så Andedrächten förhindra: (Effter som Diaphragma är thet principialaste Instrument, som Bröstet rörer/ at en andas kan/) hwarigenom onaturligh Hetta Hiertekläpningh och annat ondt sigh tildraga kan.

Hwad thet andra widhkommer/ så hafwer thet ock sijn Skäl/ at man sin Kropp wäl betäcker/ när man skal läggia sigh til sompns/ effter som Lufftens Qualitet och tijdens Lägenheet wara kan: At när som kalt är/ man sigh tå bättre betäcker/ på thet the ytterste Ledemoter utaff Kölden ey motte blifwa skadde; hwilket tå lätteligen kan skee/ effter som then naturlige Wärman them meer hfwer förlåtit/ och til the inre Ledemoter sigh begifwit: Hwaraff myckit ondt förordsakas kan/ i thet at Swettholen igenstoppas/ och thet Dambet/ som aff then tridie Coctions Öfweskott plägar evaporera, blifwer ther medh uthi Kroppen förhållit: Sättia sigh så eleaka Bölder/ Skabb/ Klåda och annat ondt uthi Hullet/ eller förordsakas Febres, Sijdastingh/ etc. ther igenom.

Betäcker man sigh ock förmyckit/ antingen Winter eller Sommar/ så brister Swetten uth i Sompn; och gör man sigh Skadha i thet at then naturlige Wärman draghes ifrån Magan. Men then Swett/ som kommer emot Morgonen/ sedan Coction är skedt/ är bättre. Hwarföre är intet gott at liggia store Dwnbädder eller Kamrar som oosa eller hafwa heet och sluten Lufft.

Thet tidie sätt til at läggia sigh til sompns är/ at man Armar och Been ey förmyckit uthsträcker: Ty therigenom blifwa Gångarne och Ådrarne i Kroppen myckit uthtände/ så at Blodhet och then naturlige Wärman någhot ther medh förhåls/ at the ey ifrån then ene Orten til then andra frijtt komma kunna. Är för then skul bäst/ at man Knääne någhot böijer/ och kastar Armarne Korswijs öfwer Magan/ thet upwärmer honom/ när han är förkyld/ och Coction ey wäl förrätta kan.

Thet fierde maneer är/ som bör achtas; at man ey wänier sigh myckit sofwa på Ryggen; Hwilket icke allenast sigh myckit gifwer een stoor Oroligheet medh Drömer/ uthan ock myckit annat ondt. Ty therigenom blifwer Ryggådren uthi hwilken mäste Blodhen är/ och then store Hierte- eller Pulsådren/ aff Magans/ Leffrens/ Miältans och andra Inelfwars tyngd tryckt: Hwar utaff then lijffachtighe Andan medh Blodhet blifwer förhållen/ at han ey kan så frijtt komma aff och til. Hwilket icke allenast förhindrar Coctionerne och Blodsens Fördeelningh; uthan ock Causerar swåra Siukdomar/ såsom halfft och heelt Slagh/ Maran som man kalla pläghar: (hwilken kommer aff then Dunsten/ som stijger up til Hufwudet och förstoppar the hwita Ådrarne/ hälst the som föra Spiritum animalem, eller then rörlige Andan til musculus pectoris, som Bröstet lyffta up och neder. Hwarföre/ effter man Bröstet frilligt ey röra kan/ inbillar man sigh/ at någhon på Bröstet ligger/ och at Maran rijder sigh.

Flusser pläga the raff ock stoort tiltaga/ när Blodhet i then store Ryggådren förhettadt warder/ så stijgha Dunsterne meer och meer til Hufwudet/ hwilke aff Hiärnan condenseras i Wätskor/ sedan ti låtskillige Ledamoter falla/ och them inpass göra.

För them som plägha qwälias aff Steenen i Niwrarne/ är thet ey heller gott/ at the liggia myckit på Ryggen/ ty the raff blifwa Niwrarne förhettade/ och then Slemm som sigh ther satt hafwer/ kan lätteligh genom then Hettan uthi Sand och Steen bakas/ besynnerligh hoos them/ som ther til inclinerade äre.

Hwarföre skal man wänia sigh at liggia på Sijderne: Och först man lägger sigh/ är gott man lägger sigh på högre Sijdan nidh/ at Spijsen ey så lätt kan gå tilbaka til öffre Magemunn/ och bättre siunka til Magegrunden/ at Magans/ eller then förste coction, aff Leffrens Wärma ther theste bättre motte fordrat blifwa: Sdean i then andra Sompn/ at man wänder sig på wenstre Sijdan/ på thet at Magan icke trycker och förhindrar Leffren i sin Wärekan/ och then nidre Magmunn sigh så bättre öpna kan/ och låta then utaff sigh kokade Safften eller Chylum gå sin Wäg nidh i Tarmarne.

Effter som i thenne Regla talas om Drömer/ wil man ock om them någhot förmäla/ effter the een stoor Cognation hafwa medh Sompn och uthi sofwande sigh alltijdh tildraga plägha.

Och äre Drömer intet annat än een Inbildnigh/ om the föregångne eller bekände Saker/ hwilka Phantasien ther tilsamman hemtar. Aff sådana Drömer kan man doch understundom om tilkommande Saker döma/ antingen om Kranckheter eller andra Olycker/ som enom förestå och hända kunna. Ty rådher Hippocrates, at man alla Drömer ey förachta skal: Man wil här allenast förmäla/ hwad theras Betydnigh är til at uthwijsa hwad för öfwerflödighe Wätskor i Kroppen regera/ aff hwilka åtskillige Siukdomar förordsakas kunna: Drömer en om Eld/ at en förtörnas/ tijfwar och slås/ betyder thet öfwerflödigh Galla. Om Snöö/ Ijs/ Watn/ Phlegama. Om bedräfwelighe och förskräckelighe Saker/ såsom Lijk/ Spöken/ etc betyder Melancholij. Om lustige tinger betyder gott Blodh/ etc. Hwarföre om man sådana Drömer offta finner/ skal man uthi tijdh taga sigh til wahra för sådan Siukdomar/ som gemenligast aff sådana Blodz öfwerflödande förordsakas plägha.