Abraham Brahe
Natten mellan klockan ett och två den 24 augusti 1669 föddes Juliana Wrangels och Nils Brahes fjärde och sista barn. Det var en pojke som döptes till Abraham, efter sin farfars far. Abraham växte upp enligt traditionerna för sin tid och sitt samhällsskikt. När han var tio år började han studera vid Uppsala universitet. Det var vanligt under 1600-talet att barn i adliga familjer började studera så tidigt.
En praktisk lektion i krig
Som så många andra adelssöner blev Abraham Brahe militär, men eftersom detta råkade sammanfalla med en av få längre fredsperioder i 1600-talets Sverige var det utomlands han skaffade sig praktisk erfarenhet av sitt yrke. Han tjänstgjorde som officer i både den franska och den holländska armén. Han gjorde också en längre bildningsresa, en så kallad peregrinationsresa, som bland annat gick till Italien.
När Sverige anfölls av Ryssland, Polen, Sachsen och Danmark i det stora nordiska kriget återvände Abraham till Sverige. Han blev överstelöjtnant vid ett regemente i Stettin, som då var residensstad i Svenska Pommern. Den nye polske kungen Stanislaw I, som var allierad med Sverige, utnämnde honom senare till generalmajor. År 1713, när fästningen Tönningen föll, tillfångatogs Abraham Brahe av danska trupper.
Ett kap på äktenskapsmarknaden
Under sin tid i Stettin hade han i januari 1695 också, 25 år gammal, gift sig med den sjuttonåriga grevinnan Eva Bielke, dotter till den berömde fältmarskalken Nils Bielke. På äktenskapsmarknaden måste Abraham Brahe vid den tiden varit ett kap. Han tillhörde Sveriges förnämsta adelsfamilj, och sedan det sista av hans syskon dött 1690 stod det också klart att det var han som skulle ärva alla de Braheska egendomarna, och dessutom sin mammas slott Skokloster. Abraham och Eva skulle få nio barn tillsammans, men bara två uppnådde vuxen ålder, sonen Nils och dottern Ulrika Juliana.
Hösten 1715 dör Eva Bielke, 37 år gammal, och året därpå gifter Abraham Brahe, som nu hunnit bli 47 år, om sig med 36-åriga Margareta Bonde, även hon en medlem av landets gamla adel, och de skulle tillsammans få dottern Christina Anna som sedan hade oturen att få smittkopporna samtidigt som hon låg i barnsäng, en kombination som visade sig vara för mycket för henne.
Skoklosters förste fideikommissarie
När Abraham Brahe ärver Skoklosters slott vid sin mammas död 1701 blir han helt enligt hennes testamente dess förste fideikommissarie. Sedan dess skulle Skokloster alltid ärvas av den äldste sonen. Bara om det saknades en son fick den äldsta dottern ta över, men det hände aldrig under de 266 år slottet var fideikommiss.
Redan under sina första år som fideikommissarie lät Abraham Brahe måla de välkända sentenserna på väggarna i slottets paradvåning. Flera av uttrycken kommer ordagrant från en liten skrift han tog med sig hem från sin resa i Italien. Abraham Brahe dog i Stockholm den 6 mars 1728, 58 år gammal. Det skedde nästan exakt ett år efter att hans andra hustru hade gått bort.
