Juliana Wrangel
När Carl Gustaf Wrangel avled 1676 ärvde Juliana Skokloster. Hon beslöt senare i sitt eget testamente att slottet skulle bli ett fideikommiss. Testamentet förklarade:
"Min flera gånger nämnde älskade son har jag härmed detta vidare skänkt, givet och testamenterat och även hans livsarvingar efter honom, alltså så att alltid den äldste sonen, och om de, därför Gud bevare oss, skulle dö ut, den äldsta dottern skall detta ha och besitta."
Tack vare hennes beslut har Skoklosters slott med sina orörda miljöer och inventarier blivit ett av vårt lands allra förnämsta kulturskatter.
Juliana föddes i Tyskland den 4 november 1642. Familjen bodde på slottet Pleissenburg i Leipzig. Namnet Juliana fick hon efter sin mors fostermor Juliana von Erpach Löwenstein. Under Julianas tidigaste barndom bodde familjen på olika platser i Tyskland där Wrangel hade sina militära uppdrag.
Juliana växte upp i furstliga gemak och omgiven av tjänstefolk av alla de slag. Vid furstehovet i Pommern tjänstgjorde mer än femtio personer, bland annat en hovpredikant och hovläkare, lärare för barnen, hovmästare, kammartjänare och kammarjungfrur, köks- och serveringspersonal med flera.
Carl Gustaf Wrangel gav sina barn en traditionell adlig utbildning med undervisning i kristendomskunskap och kristliga dygder, skrivning, läsning och räkning. Därefter följde ämnen som historia, naturlära och hushållning samt övningar i att tala och skriva brev. För flickornas del handlade den fortsatta utbildningen om att kunna dansa, handarbeta och spela något instrument. De skulle också kunna konversera på olika språk. I Julianas fall var hemspråken tyska och svenska. Säkert fick hon också lära sig franska, det var ett språk som fadern gärna använde.
I december 1660 gifte sig den då 18-åriga Juliana med den nio år äldre Nils Brahe d.y. (1633–1699). Nils Brahe var ett gott parti för familjen Wrangel. Han tillhörde en av landets äldsta och förnämsta adliga ätter och hans farbror var enormt rik.
Genom Julianas äktenskap kom Skokloster att knytas till familjen Brahe i närmare tre århundraden. Julianas hem blev ätten Brahes stamgods Rydboholms slott. Det ligger några mil norr om Stockholm i Östra Ryds socken vid Kyrkviken, en utlöpare från Saltsjön.
Julianas första barn var dottern Eleonora Margareta, född i Wolgast i oktober 1661. Den hösten var Nils Brahe utsänd till England och Juliana hade rest ner till sina föräldrar inför nedkomsten. Så småningom kom flera barn. Först kom Per Carl som föddes 1664 och två år senare Magnus som dock dog innan han fyllt ett år. Några år därpå kunde Juliana glädja sig åt ännu ett barn, sonen Abraham som kom till världen 1669. Braheätten var räddad. Men oron för döden var alltid närvarande. Juliana miste sin äldste son just som hon höll på att planera för sin dotters bröllop. Eleonora Margareta och greve Carl Bonde gifte sig i Stockholm i mars 1680.
Efter hand fick Juliana glädjen att se en lång rad barnbarn komma till världen. Eleonora Margareta födde inte mindre än åtta barn under de tio första åren efter bröllopet. Fem av dem fick leva till vuxen ålder.
Nils Brahe avled 1699 och begravdes i januari 1701 i Östra Ryds kyrka. En tid därefter skrev Juliana sitt testamente, det är daterat i Rydboholm den 24 januari 1701. Hon skänkte samtidigt Skoklosters slott till sonen Abraham. Juliana Wrangel avled den 9 juli 1701. Hon begravdes i Östra Ryds kyrka som var Braheättens begravningskyrka.