Byggnad och restaurering

Unik svensk arkitekturhistoria

Skokloster slotts grundstruktur består av en fyrkant kring en inre gård och ett torn i varje hörn. Redan på 1640-talet hade byggnads-material förts med pråmar till sätesgården Skokloster. Det gällde i första hand gråsten, tegel, sandsten och kalk för stommens uppförande. I januari 1654 påbörjades grunden med hjälp av dalkarlar som kommit ner från Dalarna för att arbeta.

Den första byggnadsetappen

Den första byggnadsetappen omfattade den östra delen, sjösidan, av slottet. Att vi så nära kan följa byggnadsprocessen beror till stor del på den bevarade brevväxlingen mellan Wrangel och slottets byggnadschef Hindrich Anundsson. Slottets yttre var färdigställt 1668 och arbetet fokuserades därefter på inredningen.

Den ofullbordade salen

Allt arbete avstannade 1676 i och med Wrangels död; den oinredda festsalen på västra sidan står faktiskt ofullbordad sedan byggnadstiden. Vi kan här se slottets konstruktion med material och en del verktyg. Titta in i den ofullbordade salen här.

Förändringar

Under 1700-talet genomfördes en del förändringar i interiörerna av släkten Brahe, vilken övertagit Skokloster 1676, men huvuddelen av Wrangels utsmyckningar sparades. På 1830- och 40-talen blev slottet föremål för en genomgripande renovering på initiativ av Magnus Brahe. Samtidigt lät han införskaffa en mängd 1600-talsföremål för att pryda rummen.

Restaurering under 1900-talet

Efter svenska statens inlösen av Skoklosters slott 1967 gjordes en teknisk besiktning av slottet som visade på ett eftersatt underhåll. Målsättningen var att göra så varsamma ingrepp som möjligt. Syftet var att inte tillföra starkare konstruktioner än omgivningen tillät, t.ex. hanterades kalkputsens sammansättning så att den skulle kunna samarbeta med bevarad puts från Wrangeltid.

Arbetet med att återupprätta gammal byggnadsteknik, material, verktyg och metoder tog tio år i anspråk. Arbetet bidrog dessutom till att etablera ett nytt ideologiskt förhållningssätt i svensk restaureringshistoria.