Linnet

Genom århundraden har slottets ägarfamiljer införskaffat linne. I skåpen finns linne från 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talen. På hyllorna i skåpen ligger linne inköpt av Anna Margareta von Haugwitz på 1600-talet sida vid sida med linne som den sista slottsfrun Hermine von Essen beställt.

Linnedamast var en dyrbar modevara, ett exklusivt hantverk. Damast är den mest komplicerade vävtekniken, med den går det att väva varierade och fritt tecknade mönster. På 1600-talet var det modernt med mönster där flera figurscener tillsammans berättade en historia.

I Skoklosters slotts samlingar finns till exempel linne mönstrat med motiv från bibeln och antikens mytologi. Många mönster är rent dekorativa. Mönster med blommor finns från alla möjliga tider. I Skoklosters linneförråd går det att jämföra blommönster från 1600-talet med de från 1800-talet. På 1600-talet beställdes det finaste linnet från Nederländerna och Flandern. Under 1700- och 1800-talen anlades flera linneväverier i Sverige.

I linneförrådet ingår inte enbart damastlinne, utan också enklare linne i grövre kvaliteter vävt i mindre komplicerade tekniker som tuskaft och kypert i olika varianter. Det finns också många servetter, dukar och handdukar vävda i dräll med geometriska mönsterformer.

Linne var en viktig del i hushållets utrustning och representerade stora ekonomiska värden. Samtidigt som linnet var en dyrbar lyxprodukt var det också en bruksvara som användes, det blev därmed nött och slitet, att komplettera det äldre ärvda släktlinnet med nytillverkat var nödvändigt.

Det var viktigt att ha ordning i sitt linneförråd. Linnet märktes och förtecknades noggrant. Broderade märkningar berättar vem linnet har tillhört. De består ofta av ägarnas initialer och ger en indikation om hur gammalt linnet är.