Två år tidigare hade svenska trupper, under Wrangels ledning, intagit Riga efter en månadslång belägring. Därmed säkrades kontrollen över Östersjöns kuster, ett avgörande steg i Gustav II Adolfs utrikespolitiska mål att dominera Östersjön. Sverige var ett glest befolkat rike i Europas utkant som var på väg att bli en maktfaktor att räkna med.
Herman Wrangel var född i Estland på 1580-talet och gjorde karriär i den svenska armén under Karl IX och Gustav II Adolf. Han deltog i krig mot Danmark och Ryssland, blev fältmarskalk 1621 och utsågs till guvernör över Livland. Hans familj, av tysk-baltisk adel, knöt genom strategiska giftermål band till Sveriges mäktigaste släkter.
Herman Wrangel
Temperamålning på duk av Georg Kräill von Bemeberg, 1626.
Under Gustav II Adolfs ledning omformades den svenska armén till en disciplinens och taktisk innovationens förebild. Officerare från hela Europa sökte sig till Sverige: tyskar, balter, skottar, engelsmän och fransmän. Bland de mest färgstarka figurerna fanns skotten Patrick Ruthven, känd för sin förmåga att dricka kung Gustav under bordet, och David Drummond, Sveriges första kända tobaksrökare. Drummonds grav öppnades över hundra år efter hans död. Hans huvud låg då separerat från kroppen, vilket gav upphov till spekulationer och legender.
En annan central gestalt var Georg Günther Kraill von Bemeberg, en tysk ingenjör som ritade belägringsplanerna för Riga och sedermera blev svensk adelsman. Kraill var inte bara militär, han var också konstnär. Under den oroliga sommaren 1623, då Kalmar hotades av polska trupper, fick han i uppdrag att förstärka stadens försvar. Men när fienden aldrig dök upp, vände Wrangel blicken från krig till konst. Kraill fick fria händer att måla sina kamrater.
Georg Kraill von Bemeberg
Självporträtt, tempera på duk, 1624.
Fem officerare ställde sig först framför hans staffli, och snart följde ytterligare fjorton. Totalt målade Kraill tjugo porträtt, alla i naturlig storlek. Dessa målningar blev ett sätt att bevara minnet av belägringen av Riga, men också ett uttryck för Wrangels önskan att skapa en egen bildvärld. Han saknade tillräckligt många framstående förfäder för att fylla ett galleri, så han lät i stället avbilda sina vapenbröder.
Porträtten hängde först i Kalmar slott, där Wrangel var guvernör, men flyttades senare till Wrangels bostad i Skokloster. Hans son Carl Gustaf Wrangel lät slutligen placera dem i det nybyggda slottet 1664. Där hänger de än idag, med Herman Wrangel själv i mitten, omgiven av sina officerare. Ett evigt monument över stormaktstidens män och deras gärningar.
