Erik Brahe och lagen – effekten av en ny paragraf

Greve Erik Brahe, en av ägarna till Skokloster, befann sig just i en sådan situation år 1756. Hans öde avgjordes av två saker: en tjänare som drack för mycket, och en lagkommitté som nästan trettio år tidigare lagt till en paragraf i strafflagen.

Under århundraden hade svenska lagstiftare försökt förena de olika landskapslagarna till en gemensam lag för hela riket. En särskild kommitté arbetade i stort sett oavbrutet med uppgiften, och under 1720-talet gick arbetet framåt.

När den enväldige kung Karl XII dog barnlös år 1718, passade ständernas regering på att flytta makten till sin egen fördel. Men de insåg väl att framtida kungar kunde försöka återta makten. Regeringen bad därför lagkommittén att lägga till en särskild paragraf i kapitlet om högförräderi, kapitel IV, §8:

Söker någor, eller låter sig bruka, at uppenbarliga, eller genom hemlig stämling, införa, uphielpa, eller befordra en oinskränkt enwålds regering i Riket, eller annat regerings sätt, än thet Ständerne i Riket fastställdt hafwa; straffes såsom Rikets förrädare, och miste lif, ära, och gods.

Den nya lagboken publicerades år 1734 och kom att gälla i hela landet. Fram till dess hade endast handlingar mot konungen eller riket betraktats som förräderi. Nu omfattade lagen även förräderi mot regeringen.

Tjugotvå år senare kunde Posttidningar meddela från Stockholm:

Uppå säkra anledningar blef i förgår yppad och i går til fullo uptäckt en farlig anläggning til wärkeligit upror i denna Hufwudstadden, utsedd på ändring i Rikets på lag grundade Regeringssätt och rubbning af Riksens Ständers wälfångne frihet (Posttidningar, 24 juni 1756)

Att kuppen blev ”yppad” berodde på en alltför törstig värdshusvärd, Carl Ernst Angel, kallad Löpare Ernst. Han hade tidigare tjänat som lakej hos drottning Lovisa Ulrika och var en del av en sammansvärjning som drottningen planerat för att införa envälde i landet. Men Löpare Ernst drack för mycket på Midsommarafton och fick för sig att påbörja kuppen utan att invänta andra.

Ledarna för kuppen, däribland drottningen och några av hennes gunstlingar, hade tappat modet och hade dessutom ont om pengar. De hindrades också av kung Adolf Fredrik som vägrade delta. Kungen låtsades vara sjuk, vilket stoppade drottningens planer.

På grund av Lakejen Ernst avslöjades sammansvärjningen, och dess upphovsmän greps. Förutom drottningen, förstås. Fyra dagar efter det misslyckade försöket hölls tacksägelsegudstjänst i stadens kyrkor.

I går giordes i alla denna Stadsens Kyrkor tacksäjelse, at igenom Den Högstas milda Försyn ock omwårdnad det näst för Midsommars dagen uti denna Rikets Hufwudstad tilärnade gudlösa uproret lyckeligen blifwit uptäckt (Posttidningar, 28 juni 1756)

Till en början nåddes allmänheten inte av några detaljer om kuppen eller de inblandade. Tidningarna teg, bortsett från notisen att en sammansvärjning avslöjats. Att avslöja drottningens delaktighet var otänkbart; det skulle ha hotat både monarkin och rikets stabilitet.

Rättegångarna hölls i syfte att utdöma straff oavsett gärningsmännens stånd. Domen blev hård. Fyra adelsmän avrättades, bland dem rikets högst rankade adelsman: Erik Brahe. De halshöggs dagen före drottningens födelsedag. Drottningen valde att åka till ”Drottningholm ock spisa derstädes” i stället för att bevittna avrättningen. (Posttidningar, 26 juli 1756)

Innan han gick till avrättning skrev greve Erik Brahe en kort instruktion till sin unge son. Den trycktes senare i sin helhet och innehåller bland annat:

War mån om Friheten och Lagens bestånd. Ära Konungen, men icke för Öfwerhetens förtroende, och kom ihog, at din Fader warit den enda af hela Ätten, som, med alt menniskeligit förakt för Favorit-skap, likwäl, til sin olycka, stött sig på Hoftrappornas falska halka.