Vertumnus
År 1648 attackerades Prag av svenska trupper under befäl av Hans Christoph von Königsmarck (1600–1663). De lyckades inta slottet och därmed en stor mängd konstföremål. Krigsbytet transporterades i en vagnskaravan till Stockholm. Nummer 351 i Königsmarcks transportlista är beskrivet som ett ansikte av frukt.
Den slutliga mottagaren av krigsbytet var drottning Kristina. Hon hade en välfylld och utsökt samling konstverk och vapen. Hon hade naturligtvis första urvalet ur krigsbytet som kom till Stockholm. Det verkar dock som att Arcimboldos målningar inte passade in. Arcimboldos stil var säregen och kring mitten av 1600-talet omodern. Sannolikt var det därför som målningen kom till hennes underordnade.
”Ett ansikte av frukt sammansatt” förekommer i bouppteckningen efter Per Brahe den yngre. (1602–1680). Målningen hängde på Bogesunds slott, en av hans många egendomar. Någon gång mellan 1828 och 1845 överfördes målningen till Skokloster av Magnus Brahe (1790–1844). Anledningen är förmodligen att Magnus Brahe ville skapa ett tavelgalleri på andra våningen. Målningen kom däremot att hänga i biblioteket tillsammans med en annan målning av Arcimboldo, ”Bibliotekarien”.
Under flera decennier levde de två målningarna av Arcimboldo ett undanskymt liv. Konsthistorikern Olof Granberg som fick i uppgift att skriva en vägledning till Skoklosters slott vid slutet av 1800-talet menade att de var ”två såsom konstprodukter ytterst undermåliga men kulturhistoriskt intressanta”.
Förändringen kom 1987, då museimannen Pontus Hultén lät ställa ut Vertumnus på utställningen ”the Archimboldo Effect” på Palazzo Grassi i Venedig. I och med det blev målningen värdefull. Idag är det en av världens mest kända målningar. Men vad ville Arcimboldo säga med det säregna porträttet?
Vertumnus är, till att börja med, årstidernas och förändringarnas gud i romersk mytologi. Vertumnus kunde förvandla sig och anta olika skepnader. Hans högsta önskan var att vinna gudinnan Pomonas kärlek. Berättelsen om Vertumnus var mycket spridd i Arcimboldos samtid genom poeten Ovidius skriftsamling Metamorfoser.
En översättning av Comaninis poem ger oss några ledtrådar kring Arcimboldos tankar kring konstverket. ”Det finns en fulhet som är vackrare än någon skönhet”, menar Comanini.
Målningen Vertumnus är målad av Giuseppe Arcimboldo (1526/27–1593) som en gåva till sin tidigare arbetsgivare, kejsare Rudolf II (1576–1612). Målningen levererades till kejsaren tillsammans med en förklarande dikt skriven av Arcimboldos vän Gregorio Comanini.
Pannan
Melonen kommer vederkvicka oss, kommer uppfriska våra torkade halsar, med dess sötma och fukt.
Ögonen
Skåda därtill mina ögon, ett körsbärsfärgat och ett mullbärsfärgat…en ungdomlig, gladlynt vigör.
Öronen
Öron av majs, taggiga, fulla av Juninus pollen, gyllene, mognade i solen…vilka under vintern tjänar herden i bergen som ett sött, smakligt mål för sin fru och barn
Kinderna
Skåda äpplet och päronet. Skåda hur mina kinder är formade, runda och fulla med liv.
Skäggväxten
Skåda de två hasselnötterna, med deras gröna och tomma skinn ovanför mina läppar. Om än värdelösa i övrigt utgör de två sidor av en vackert klippt mustasch. En kastanjs taggiga skal hänger vid min haka och blir till ett perfekt mirakel till utsmyckning, värdigt en man.
Örhänge
Märk detta fikon, vilket mognat och öppnat sig, som hänger vid mitt öra, så att du mycket väl skulle kunna ta mig för en fransos.
Ordensbandet
Slutligen skåda detta skärp…draperad över bröstet och min högra axel, på det att ni måste värdesätta och uppskatta mig som en lojal vasall…frambärande, triumferande, min mästares fana och hans vapensköld.