Familjerna som bott på Skoklosters slott

Herman Wrangel var född i det då svenska Estland 1584. Han blev kavalleriofficer, bland annat vid det svenska regementet Östgöta ryttare och klättrade under sitt liv inom de militära graderna. Herman fick Skokloster i donation 1611 och året därefter gifte han sig med Margareta Grip. Han var gift tre gånger, fick nio barn, och blev med tiden fältmarskalk och riksråd. När han dog i Riga 1643 var han generalguvenör över Livland, en historisk region som idag tillhör Estland och Lettland, och hans mest betydande militära bedrift var segern över polska armén vid Gorzno i Preussen 1629.

Om Herman Wrangel

Carl Gustaf Wrangel föddes 1613 i Stenhuset på Skokloster. Som officer deltog han i 30-åriga kriget där han träffade sin blivande hustru, den föräldralösa adelsfröken Anna Margareta con Haugwitz. De var gifta i nästan 33 år och fick elva barn tillsammans. Det är Carl Gustav Wrangel som låter bygga det nuvarande slottet i Skokloster, och han skulle precis som sin far bli både riksråd, fältmarskalk och generalguvenör. Han avled av sjukdom i svenska Pommern sommaren 1676.

Om Carl Gustaf Wrangel

Margareta Juliana Wrangel var Carl Gustaf och Anna Margareta Wrangels äldsta dotter. Hon föddes i fält under belägringen av Leipzig 1642 och julen 1660 gifte hon sig med greve Nils Brahe, vars släkt under flera generationer ägde Skokloster. Juliana och Nils fick fyra barn, och de två sista åren av sitt liv levde hon som änka. I sitt testamente 1701 gjorde hon Skokloster till fideikommiss, en rättslig konstruktion som ofta användes för att bevara förmögenheter inom en familj genom generationerna.

Om Margareta Juliana Wrangel

Abraham Brahe var den yngste sonen till Juliana Wrangels och Nils Brahe, och föddes 1669. Att just han ärvde Skoklosters slott berodde på att han var den ende överlevande av de fyra syskonen. Som många andra unga adelsmän blev han militär, och gjorde tjänst i både Italien och Holland. Han fick sin titel generalmajor av den Polska kungen Stanislaus, som var allierad med Karl XII:s. Abraham Brahe var gift två gånger och fick tio barn, hans första hustru hette Eva Bielke, och hans andra Margareta Bonde.

Om Abraham Brahe

Erik Brahes pappa Nils dog redan när Erik var ett år gammal, vilket gjorde att Skoklosters ägarlängd hoppade över en generation. Vid farfar Abraham Brahes bortgång 1728, ärvde Erik slottet. Han var gift två gånger, först med Eva Sack och sedan med Christina Piper, och fick barn med båda. Erik Brahe var överste vid livregementet till häst, och deltog i Lovisa Ulrikas misslyckade statskuppförsök 1756 och blev därefter avrättad på order av riksdagen.

Om Erik Brahe

I svensk historia finns ett stort antal män med namnet Per Brahe, och Skoklosters slotts ägare är troligen en av de minst kända. Per var son till den halshuggna Erik Brahe och hans första hustru, Eva Sacks, och blev kapten vid finska lätta dragonkåren. Per Brahe gifte sig aldrig och fick inga barn, så när han dog i Stralsund 1772 ärvdes slottet av hans halvbror. Troligen tog han sitt eget liv efter den olyckliga kärleksaffären med hovfröken Ulla Liewen.

Om Per Brahe

Magnus Fredrik Brahe var sina föräldrars, Erik Brahe och Christina Piper, enda barn och fick aldrig träffa sin far då Erik halshöggs tre månader innan hans födsel. Sedan Per Brahe dött 1772 övertog Magnus Fredrik Brahe Skokloster slott. Trots flera militära titlar var han knappast någon krigisk man, men utsågs 1811 till ambassadör vid kejsar Napoleons hov i Paris. Han var gift två gånger, först med Ulrika Koskull, och därefter med hennes brorsdotter Aurore Koskull.

Om Magnus Fredrik Brahe

Magnus Brahe var son till Magnus Fredrik Brahe och Ulrika Koskull. Han ärvde Skoklosters slott efter sin fars död 1826 och blev därmed den femte föreståndaren för fideikommisset, som grundades av hans farfars farmor för lite över hundra år sedan. Han var mycket nära vän med kung Karl XIV Johan och medlem i det ryktbara sängkammarregementet. För Skokloster kom han att betyda mycket då han utförde en stor restaurering av det nedgågna slottet. Han gifte sig aldrig och dog barnlös 1844.

Nils Brahe, en av många med detta namn, var Magnus Brahes halvbror och son till Magnus Fredrik Brahe och hans andra hustru Aurore Koskull. Nils övertog slottet vid broderns död och liksom de flesta av sina föregångare var han militär. Ett tag var han kung Karl XIV Johans adjutant, men tog avsked 1845, ett drygt år efter kungens död. Nils Brahe var gift med Amalia Piper och till skillnad från många av sina föregångare vistades han ofta på Skoklosters slott, särskilt sommartid.

Nils Claes Brahe var näst äldste son till Nils Fredrik Brahe och Amalia Piper. Han ärvde Skokloster då hans storebror Nils Magnus Brahe dog vid knappa två års ålder. Det är under hans tid Billmarks kända Skoklosterlitografier tillkommer, dock tillägnade hans mor Amalia Piper. Då han är minderårig vid faderns död övertar han inte Skoklosters slott förrän många år senare. Vid hans död 1907 är han ogift och utan barn, vilket ledde till att hans lillebror Magnus Brahe ärver slottet.

Magnus Brahe föddes 1849 och skulle bli den siste av alla grevar Brahe att äga Skoklosters slott. Trots att han sedan 1897 var gift med hovfröken Anna Nordenfalk skulle paret inte få några barn och med det avslutar Magnus Brahe familjens 229 år långa herravälde på Skokloster. Han var också den siste av sin ätt, Sveriges förnämsta adelsfamilj, som alltså tar slut i och med hans död 1930. Bara en av alla hans fem syskon skaffade barn, storasyster Ebba Aurora Brahe.

Med Gustaf Fredrik von Essen kommer den tredje och sista av Skoklosters slotts ägarfamiljer in i bilden. Han var son till Ebba Aurora Brahe och Fredrik von Essen, och föddes 1871. När han ärvde slottet 1930 var han alltså 61 år gammal och sedan 1913 gift med Wera Lagercrantz, som han hade två barn med, sönerna Rutger Fredrik von Essen och Per Erik von Essen. Någon långvarig fideikommissarie blev han dock inte då han dog redan 1936.

Diplomaten Rutger von Essen var gift med Hermine Tersmeden, och ärvde Skoklosters slott vid faderns död 1936. Han spelade en viktig roll när slottet omvandlades till ett modernt besöksmål och var med och förbättrade kommunikationerna, byggde ett hotell med värdshus och öppnade ett populärt motormuseum i slottets närhet. Rutger von Essen blev Skoklosters slotts siste privata ägare och fideikommissarie när han sålde det till staten 1967.