Helvetesmaskinen på Skokloster
Lådan har varit dekorativt målad. Den har ett bärhandtag och en del små knappar. Det är ett detonationsurverk för en tidsinställd en bomb. Bomben skulle användas i det som kallades Torstenssons krig 1643–45, en del av det trettioåriga kriget
Tanken är att man vrider upp mekanismen, precis som ett vanligt ur, och sätter den på tolv timmar. När tiden har gått snurrar ett litet hjul som rör sig mot en hane. I hanen ska det sitta en bit pyrit (svavelkis), en sten som kan göra gnistor. Och så brinner krutet i skottet av och spyr ut eld genom de två eldrören. Hela maskinen var gömd i en större låda med krut och andra saker som kunde brinna.
3D-modell: Erik Lernestål, Skoklosters slott/SHM (CC BY).
En misstänkt
Detonationsurverket hittades i mars 1645, nästan av en slump.
En man som betedde sig misstänkt drog runt på krogarna i hamnstaden Wismar. Han sade att han var osthandlare och att han hette Hans Grefft. På samma krogar fanns en mängd svenska sjömän och officerare som mannen försökte få kontakt med. Några sjömän tyckte sig känna igen mannen. Grefft hade enligt dem varit i dansk tjänst.
Den svenske generalen Carl Gustaf Wrangel tyckte att det var bäst att ta in Grefft på förhör. Samtidigt passade några av Wrangels soldater på att söka igenom Greffts rum. Där hittade man två kistor med varsitt detonationsurverk.
Efter tortyr erkände Grefft att han skulle spränga två svenska skepp i luften, Draken och Tre Lejon. Det var den habsburgske kejsaren Ferdinand III som hade beställt sprängningen, sade Grefft.
Wrangel rapporterade allt till sin överordnade Axel Oxenstierna. Ett av detonationsurverken behöll Wrangel och förde till sitt slott Skokloster.
Grefft berättar
Hans Grefft blev upptäckt, förhörd och dömd. Men historien stannar inte riktigt där. Idag vet vi att tortyr ibland får fram svar, men långt ifrån alltid sanningsenliga svar.
I sin bekännelse hävdade Grefft att han blev kallad till Wismar en månad tidigare av en lång, korpulent man från Lybeck. Mannen hade grå, dåligt sydda kläder, grått hår och grått skägg. De träffades hos Jörgen Burchhart som ägde värdshuset Blå Tornet. Handelsmännen Jörgen Burchhart, Heinrich Würger och Thomas Ritter visste alla om attentatet. Thomas Ritter var ledaren.
Carl Gustaf Wrangel lät arrestera Thomas Ritter samt de två andra som Grefft hade nämnt, Jörgen Burchard och Heinrich Würger.
Som straff för sitt brott blev Grefft bränd levande på bål.
Intendenten berättar
