Anna Margareta von Haugwitz
Anna Margaretas föräldrar var Sophia von Weltheim och Baltzer von Haugwitz. Anna Margareta föddes den 18 januari 1622 i staden Calbe an der Saale, ärkestiftet Magdeburg. Redan som åttaåring blev hon föräldralös. Dessförinnan hade hennes föräldrar hunnit sätta en del ägodelar i säkerhet i staden Magdeburg. Men staden plundrades och skövlades 1631 av trupper under fältmarskalken Tilly.
I nunnornas vård
De släktingar som fanns kvar kunde eller ville inte ta hand om henne. Därför lämnades hon i nunnornas vård i cistercienserklostret Marienstuhl i staden Egeln. Efter en tid tog en bekant till hennes släktingar, Elisabeth Juliana von Erbach Löwenstein, över vårdnaden. Grevinnan Löwenstein befann sig i kretsen kring den svenske fältherren Johan Banér. För den unga Anna Margareta var det en fördel. Det var bland Banérs officerare som Anna Margaretas framtida make fanns: Carl Gustaf Wrangel.
Bröllop i fältlägret
I maj 1640 avled grevinnan Löwenstein. Att fostermodern var borta kan ha varit en av orsakerna till att hon så snart ingick äktenskap med den 27-årige generalmajoren Carl Gustaf Wrangel. Bröllopet stod i fältlägret vid Saalfeld i Thüringen. Kriget kom även fortsättningsvis att bli en del av Anna Margaretas vardag.
Anna Margaretas make avancerade framgångsrikt i den militära hierarkin och förärades titlar, ämbeten och gods. Hon följde honom under fälttågen, också under krigen mot Danmark på 1650-talet. Detta visar noteringarna av parets barns födelseorter som finns i den Wrangelska familjebibeln. Här är dopfaddrarna också nämnda. De ger en bild av det nätverk man ingick i och den position och status som uppnåtts. Bland faddrarna finner vi Pfalzgreven Karl Gustav (sedermera Karl X Gustav), furstar, fältmarskalkar, riksråd, kvinnor och män från adel och högadel. Drottning Kristina höll exempelvis dottern Christina vid dopet 1654.
Födde elva barn
Graviditeter och barnafödande präglade Anna Margaretas tillvaro. Det första barnet, Hannibal Gustavus, föddes i Sarsted, där armén befann sig den 17 september 1641. Den 4 november året därpå föddes dottern Margareta Juliana under den pågående belägringen av Leipzig. Dopet skedde sedan i fästningen Pleissenburg. Några månader senare dog sonen Hannibal Gustavus endast 1,5 år gammal. Barnadödligheten vid denna tid var hög. Av parets totalt 11 barn nådde endast fem vuxen ålder.
Efter 30-åriga kriget uppehöll sig paret Wrangel i svenska Pommern där det Wrangelska godsinnehavet var stort. År 1648 utnämndes Carl Gustaf av drottning Kristina till generalguvernör och därmed ansvarig för såväl förvaltningen av den pommerska provinsen som dess militära försvar.
År 1653 anlände Anna Margareta till Sverige för första gången. Tillsammans med maken var hon på plats när byggandet av det som skulle bli Skoklosters slott inleddes 1654.
Ledde hushållsarbetet
Det stora godsinnehavet, byggnadsverksamheten och den ståndsmässiga livshållningen för ett par i makarna Wrangels position krävde en organisation och ett hov av anställda som kunde uppgå till 50–60 personer. Den patriarkala ordning som rådde tillskrev mannen och hustrun olika roller och ansvarsområden. Adelshustrun skulle leda arbetet i hushållet, liksom att praktiskt utföra en del arbetsuppgifter, föra räkenskaper och fungera som ställföreträdare i makens frånvaro.
Anna Margareta var exempelvis delaktig i införskaffandet av varor från kontinenten. Hon korresponderade bland annat med handelsmannen Peter Trotzig i Amsterdam under 1663. Det gällde leverans, transport och betalning av två exklusiva vagnar som beställts för svärsonen Nils Brahes och makens räkning. Här nämns också 50 000–60 000 klinkers som uppköptes och skeppades till Stockholm, kanske för det Wrangelska palatsets upprustning.
Från bland annat kamrerer och förvaltare fick hon detaljerade rapporter om godsen i Tyskland och Sverige. Det var redogörelser för det praktiska arbetet vid godsen, ekonomi, personalfrågor, transporter men även sådant som rörde den grevliga familjen eller nyheter.
Anna Margaretas sista tid i livet präglades av sjukdom och den 20 mars 1673 somnade hon in i Stockholm. Hennes död är också det sista som Carl Gustaf Wrangel noterar i familjebibeln. Den 11 maj 1673 ringde Riddarholmskyrkans klockor och därpå följde begravningsceremonin. Sin sista vila fick Anna Margareta i det Wrangelska gravkoret i Skoklosters kyrka där kistan fortfarande kan skymtas från utsidan.
